jag vill ju tycka om, men det e jobbigt att tycka om. Jag har aldrig lärt mig att tycka om... eller är det ngt man ska lära sig?

jag tror det, för jag saknar alla kunskaper. Och hur mkt jag än försöker så går det fel. Jag verkar inte va välsignad med kunskapen om att tycka om, kanske för att man aldrig blivit riktigt omtyckt? Jag har ju bara sett hur mina päron tyckt om mina syskon och tyckt om mig då jag gjort ngt bra. Men att ha ett "tycka om" som vilar på krav och förväntningar är inget riktigt "tycka om". Jag skulle vilja uppleva ett kravlöst "tycka om" då jag inte skulle behöva hävda mig genom skola och målning, kompisar och föreningsliv. Och de polare jag tycker om tycker inte mina föräldrar om. iaf endel.

Jag orkar inte tycka om, det är nog det som e felet med mig. De jag tycker om... polare o sånt.. jo jag tycker om dom. Väldigt mkt, skulle inte kunna överleva skolan (och livet) utan jettan,nazze,liv,guzzi,cicci,sara etc.

Jag har det typiska killsyndromet.. jag drar mig undan då det börjar bli för allvarligt. Kanske för att jag är kännslokall.. fast det är jag inte heller. Jag orkar bara inte blanda mig i folks liv, kanske borde jag få ordning på mitt eget innan jag blandar mig i någon annans liv.

usch jag tänker för mkt...

-----THE END-----